Hundens bön

*Jag lever i ungefär 12-15 år

*Varje gång Du lämnar mig betyder sorg för mig

*Ge mig tid att förstå vad Du begär av mig

*Gör mig lycklig, Du är hela mitt liv

*Var inte arg på mig länge åt gången och lås inte in mig som straff

*Du har ditt arbete, dina vänner, dina nöjen. Jag har bara Dig.

*Tala med mig fastän jag inte förstår orden, jag blir bara glad över att höra Din röst

*Kom ihåg att jag aldrig kan glömma hur Du är mot mig

*Innan Du slår mig, kom ihåg att mina tänder kan krossa din hand, men jag använder inte min styrka mot Dig

*När Du blir irriterad på mig för att du har mycket att göra, så tänk på att jag kanske är sjuk, har ont i magen, är trött eller deppig.

*Ta hand om mig när jag har blivit gammal, kom ihåg, Du blir också gammal.

*Var hos mig när jag har det svårt, allt blir lättare bara jag har Dig.

Jag älskar Dig
Din Hund

 

Regnbågsbron
(En text för dig som förlorat ett djur)

"På den här sidan himlen finns en plats som kallas Regnbågsbron.

När ett djur som varit särskilt betydelsefull för någon dör, så kommer det till Regnbågsbron.
Där finns ängar och kullar för alla våra speciella vänner så att de kan springa och leka tillsammans. Där finns tillräckligt med mat, vatten och solsken, och våra vänner har det varmt och skönt. Alla djur som har varit sjuka och gamla blir återställda till hälsa och vigör;
de som varit skadade eller handikappade blir friska och starka igen, precis som vi minns dem i våra drömmar från gångna tider.

Djuren är glada och nöjda, utom för en liten sak;
de saknar alla någon väldigt speciell som de varit tvungna att lämna kvar. Alla springer och leker tillsammans, men en dag kommer någon av dem att stanna upp och titta i fjärran. Dess klara ögon är intensiva; kroppen börjar skälva.
Han springer plötsligt ifrån gruppen, flyger över det gröna gräset, hans ben bär honom fortare och fortare. Han har sett dig, och du och din speciella vän möts till slut i en lycklig återförening för att aldrig skiljas igen.

Lyckliga kyssar regnar över ditt ansikte, dina händer smeker på nytt det älskade huvudet,
och du ser ännu en gång in i de tillgivna ögonen på ditt djur som så länge varit frånvarande från ditt liv men aldrig från ditt hjärta.

Sen går ni över Regnbågsbron tillsammans... "

 

En tragisk historia om hur vissa personer inte tar sitt fulla ansvar!
(gråtvarning...)

När jag var valp underhöll jag dig med mina egenheter och fick dig att skratta. Du kallade mig ditt barn, och trots antalet skor jag tuggade sönder och några totalförstörda kuddar blev jag din allra bästa vän. När jag var "dum" hund, pekade du ditt finger mot mig och frågade:
"Hur kunde du?"
- men sedan veknade du och la mig på rygg och gosade med mig.
Det tog lite längre tid än väntat för mig att bli rumsren, för du hade väldigt mycket att göra, men vi klarade av det tillsammans. Jag kommer ihåg nätterna när jag låg tätt vid din sida och lyssnade på ditt snarkande, lyssnade på dina lugna andetag och hemliga drömmar, och jag tänkte att livet kan inte bli mer perfekt än så här.

Vi gick långa promenader i parkerna, åkte långa bilturer och stannade för att äta glass (jag fick bara våfflan för "glass är inte bra för hundar" sa du), jag tog långa tupplur solen då jag väntade på att du skulle komma hem vid slutet av dagen.

Så småningom började du spendera mer tid på arbetet och du satsade på din karriär, och la mycket tid på att leta efter en människovän. Jag väntade tålmodigt, tröstade ditt brustna hjärta och förstod dina besvikelser, klagade aldrig på dåliga beslut, jag viftade på svansen och visade glädje då du kom hem, och jag blev lycklig för din skull när du blev kär.

Hon, numera din fru, är inte en "hundmänniska", men trots det välkomnade jag henne till vårt hem, visade henne tillit och lydde henne. Jag var lycklig därför att du var lycklig. Sen kom människobarnen, och jag delade din glädje och lycka. Jag var fascinerad över deras små fingrar, hur dom luktade, och jag ville ta hand om dem också. Det var bara det att hon och du var oroliga att jag skulle skada dom, och jag tillbringade mesta tiden förvisad till ett annat rum eller en hundbur. Åh, som jag ville älska dom, men jag blev "fånge i kärleken."

När dom blev äldre blev jag deras vän. Dom hängde i min päls då de försökte stå på egna ben, petade med fingrarna i mina ögon, undersökte mina öron, kysste mig på nosen. Jag älskade allt som hade med dom att göra och deras beröringar, ditt kel med mig var numera så sällsynt - och jag skulle försvara dem med mitt liv om det så behövdes. Jag smög ner i deras sängar om natten och lyssnade till deras oroliga andetag och hemliga drömmar, och tillsammans väntade vi på ljudet av din bil på uppfarten.

Det var tider då andra frågade om din hund, och du visade stolt det foto av mig som du bevarade i din plånbok och berättade historier om mig. De senaste åren svarade du bara "Ja" och bytte sedan samtalsämne. Jag hade gått från att vara din hund till bara en hund, och du undvek alla kostnader som hade med mig att göra.

Nu har du en ny karriärmöjlighet i en annan stad, och du och de ska flytta till en lägenhet där husdjur inte är välkomna. Du har tagit det rätta beslutet för din familj, men det fanns en tid då jag var din enda familj. Jag var jätteglad över bilturen (precis som i början av vårt förhållande) tills vi kom fram till djurhemmet. Det luktade hund och katt, rädsla, och hopplöshet. Du skrev under lite papper och sa:
"Jag vet att ni kommer att hitta ett fint hem till henne."
Dom skakade sina huvuden och gav dig en ansträngd blick. Dom inser att för en medelålders hund, även med papper så är det nästan omöjligt. Du var tvungen att ansträngt rycka din sons händer från min päls medan han skrek:
"Nej pappa!!! Snälla, låt dom inte ta min hund!"
Och du var orolig för honom, och vilken hemsk erfarenhet du precis gett honom angående lojalitet, vänskap och respekt för liv! Du gav mig en avskedsklapp på huvudet, undvek mina ögon, och artigt vägrade du ta mitt halsband och koppel med dig. Du hade en tid att passa, och nu har jag en också.

Efter att du gått sa de snälla flickorna att du säkert visste om att du skulle behöva lämna bort mig för flera månader sen men att du inte gjort några försök att hitta ett bra och mysigt hem. Dom skakade sina huvuden och sa:
"Hur kunde du?"

Dom är så snälla mot oss som deras upptagna scheman tillåter. Dom matar oss, naturligtvis, men jag tappade aptiten för flera dagar sedan. I början då någon passerade min bur, pirrade det i magen och jag tänkte och hoppades att allt detta bara var en ond dröm och att du kommit tillbaka för att hämta mig, eller så hoppades jag att det var någon som brydde sig, någon som kunde rädda mig. När jag förstod att jag inte kunde konkurrera med den glädje de söta valparna visade så gav jag upp och satte mig i ett hörn och väntade. Jag hörde fotsteg från korridoren när hon kom till mig i slutet av dagen, och jag följde henne snällt genom korridoren till ett annat rum. Ett obehagligt tyst och tomt rum. Hon satte mig på ett bord och smekte mina öron, och sa till mig att jag inte behövde oroa mig. Mitt hjärta dunkade av förväntan och spänning för vad som skulle hända, men det var också en känsla av lättnad.

"Kärlekens fånge" hade nu nått slutet. Jag var orolig för henne, sådan är min natur. Bördan vägde tungt för henne, och det känner jag till, på samma vis som jag kände till alla dina sinnesstämningar. Försiktigt band hon ett band runt mina framben samtidigt som en tår föll längs hennes kind. Jag slickade hennes hand på samma vis som jag brukade trösta dig för många år sedan. Vant stack hon in nålen i min åder. När jag kände sticket och den kalla vätskan som for genom min kropp, la jag mig tröttsamt ner, såg in i hennes vänliga ögon och mumlade:
"Hur kunde du?"
Kanske förstod hon mitt hundspråk för hon sa
"Jag är så ledsen."
Hon kramade mig, och förklarade snabbt att det var hennes jobb att se till att jag kom till en bättre plats, där jag aldrig mer skulle bli ignorerad, slagen, övergiven, eller behöva försvara mig själv - en plats med mycket kärlek och ljus, så väldigt annorlunda än den här platsen på jorden. Och med den sista lilla kraften jag hade försökte jag visa henne genom att vifta på svansen att mitt:
"Hur kunde du?"
inte var riktat mot henne. Det var dig, min älskade husse, jag tänkte på. Jag glömmer dig aldrig och kommer att vänta på dig i all framtid. Måtte alla i ditt liv fortsätta att visa dig så mycket lojalitet.

 

Några ord från författaren;
Fick "Hur kunde du?" dig att gråta när du läste det, som det fick mig att göra när jag skrev det? Det är den sammansatta historien om miljoner av "ägda" husdjur som dör varje år i amerikanska och kanadensiska djurgårdar. Den som vill ha denna text är välkommen att använda den för ickekommersiellt bruk, så länge copyrighten respekteras. Hjälp oss att informera, på hemsidor, i tidningar, på djurgårdar och veterinärklinikernas anslagstavlor. Tala om att det beslut man tar att skaffa ett husdjur i familjen är ett viktigt beslut med ansvar för ett liv, att djur förtjänar vår kärlek och omtanke, att finna ett nytt hem för vårt husdjur är vårt ansvar och om vi behöver hjälp med omplacering finns goda råd och stöd att få hos olika djurskyddsföreningar. Att allt liv är värdefullt. Gör en insats för att stoppa dödandet och uppmuntra steriliserings- och kastreringskampanjer i avsikt att förhindra oönskade djur.

 

 

 

 

Hundens dagbok

07.00 - Tjohoo, en promenad.
Det är det bästa som finns!

08.00 - Tjohoo, hundmat.
Det är det bästa som finns!

09.00 - Tjohoo, ungarna är uppe.
Det är det bästa som finns!

12.00 - Tjohoo, leka i trädgården.
Det är det bästa som finns!

14.00 - Tjohoo, åka bilen.
Det är det bästa som finns!

15.00 - Tjohoo, ungarna kommer hem.
Det är det bästa som finns!

16.00 - Tjohoo, leka med en boll.
Det är det bästa som finns!

17.00 - Tjohoo, matte och husse kommer hem. Det är det bästa som finns!

18.00 - Tjohoo, hundmat.
Det är det bästa som finns!

20.00 - Tjohoo, bli kliad på magen i soffan.
Det är det bästa som finns!

22.00 - Tjohoo, sova i mattes och husses säng. Det är det bästa som finns!

 

Hur man ger sina husdjur piller

Ibland så krävs det att man går in i närkamp med sina kära husdjur – det kan röra sig om p-piller till katten Snoffsan eller piller mot mask i magen till pudeln Brutus. Nedan följer hur man får 1) sin katt att svälja ett piller och 2) sin hund att göra likadant.

Hur man ger sin katt ett piller...
1. Lyft upp katten och håll den i ditt armveck så som du skulle hålla ett spädbarn. Placera höger hands pekfinger och tumme på vardera sidan om kattens mun och tryck försiktigt på kattens kinder, håll samtidigt pillret i handflatan. När katten öppnar sin mun, låt pillret rulla in i munnen. Låt nu katten stänga sin mun så att den kan svälja i lugn och ro.
2. Ta upp pillret från golvet och hämta fram katten från bakom soffan. Låt katten ligga i ditt armveck igen, och upprepa proceduren från punkt 1.
3. Hämta tillbaka katten från sovrummet, och släng det uppblötta pillret.
4. Ta fram ett nytt piller ur folieförpackningen, håll katten i vänster arm och håll i baktassarna hårt med vänster hand. Tvinga upp käkarna och tryck in pillret längst bak i kattens mun med pekfingret. Stäng nu kattens mun och räkna till tio.
5. Fiska upp pillret ur akvariet och plocka ner katten från bokhyllans översta hylla. Ropa in din make/maka från trädgården.
6. Ställ dig på knä och håll fast katten mellan dina ben, håll hårt om fram- och bakbenen. Strunta i om katten morrar. Be din make/maka att hålla fast huvudet samtidigt som du kör in en linjal i kattens mun. Låt pillret glida ner längs linjalen och gnid kattens struphuvud kraftigt för att sätta igång sväljreflexerna.
7. Plocka ner katten från gardinstången. Plocka ur ett nytt piller ur förpackningen. Gör en snabb anteckning om att köpa en ny linjal och att laga gardinerna. Sopa försiktigt upp skärvorna från de krossade porslinsfigurerna som stod i fönstret och lägg dem åt sidan för reparation.
8. Vira in katten i ett badlakan och be maken/makan att ligga uppe på katten så att dess huvud sticker fram ur armhålan. Lägg pillret i ett sugrör, tvinga upp kattens mun med en penna och blås i sugröret.
9. Läs på etiketten så att du försäkrar dig om att pillret inte är skadligt för människor. Drick ett glas vatten för att skölja bort den äckliga smaken. Sätt på ett plåster på din makes/makas arm och tvätta bort blodet från mattan med kallt vatten och såpa.
10. Hämta katten från grannens trädgårdsbod. Hämta ännu ett piller. Stoppa in katten i ett köksskåp och stäng dörren så att endast huvudet sticker ut. Tvinga upp munnen med en matsked och skjut in pillret i kattens mun med ett gummiband.
11. Hämta en skruvmejsel ur garaget och sätt tillbaka skåpsluckan på sina gångjärn. Sätt på ett skyddsförband på din kind. Ring din husläkare och fråga när du tog din senaste stelkrampsspruta. Släng din nedblodade T-shirt och hämta en ny i garderoben.
12. Ring brandkåren och be dem plocka ner katten från trädet på andra sidan gatan. Be din granne om ursäkt för det demolerade staketet. Hämta det sista pillret ur foliepaketet.
13. Surra ihop kattens framben med bakbenen med ståltråd och fäst stadigt till ett ben på matrumsbordet. Hämta dina skinnskodda trädgårdshandskar i verktygsboden. Tryck in pillret i kattens mun och följ upp med en stor bit oxfilé. Håll huvudet vertikalt och spola ner en till två liter vatten för att skölja ner pillret.
14. Be din make/maka att köra dig till akuten. Sitt tyst och snällt medan doktorn syr ihop dina fingrar med tolv stygn och plockar ut resterna av pillret ur ditt högra öga. Åk förbi möbelbutiken på vägen hem och beställ ett nytt matsalsbord.
15. Ring Blå Stjärnan och be dem hämta katten. Kolla med ditt lokala zoo hur mycket en hamster kostar.

Hur man ger sin hund ett piller...
1. Vira in pillret i en skiva bacon. Klart!